Att tuta: ett ljud, ett horn och ett oväntat uttryck
Tuta betyder att ge ifrån sig ett kort, högt ljud, till exempel med ett fordons horn. Som substantiv är en tuta ett litet blåsinstrument eller en signalanordning.
Verbet tuta härmar sitt eget ljud. Ordet är ljudhärmande, och man kan nästan höra hornet i uttalet. Det används både om bilar, fartyg och festtrutar, men också bildligt om att prata högt.
- Ljuda med horn eller signal. *Bilisten tutade åt cyklisten.*
- Substantiv: en tuta. *Barnet blåste i sin tuta.*
- Tuta i någon. Vardagligt för att tjata eller envist intala. *Tuta i honom att vara försiktig.*
Böjning
| Form | Verb | Exempel |
|---|---|---|
| Infinitiv | tuta | Att tuta är tillåtet i nödsituationer |
| Presens | tutar | Bilen tutar |
| Preteritum | tutade | Hon tutade |
| Supinum | tutat | Han har tutat |
| Imperativ | tuta! | Tuta inte! |
Tuta i vardagen
- Han tutade när ljuset blev grönt.Trafikspråk; i Sverige anses det oartigt.
- Tuta och kör!Uttryck för att handla utan tvekan.
- Hon tutar i honom varje dag.Betyder envist prata på någon.
Uttrycken och släkten
Det mest kända uttrycket är tuta och köra, som betyder att ge sig in i något utan att fundera. Ordet *tut* används för själva ljudet, och *tutande* är verbets verbalsubstantiv. Substantivet *tuta* kan också vara ett litet föremål som ger ljud, och på festen delas det ofta ut *festtutor*. Ordet har släktingar i horn, signalen i larm och det som händer när en bil varnar för fara.
Är det förbjudet att tuta i Sverige?
Nej. Man ska dock tuta sparsamt, och i trafiken är syftet främst att varna andra. Att tuta utan skäl uppfattas ofta som otrevligt.
Vad betyder tuta och köra?
Att handla snabbt och djärvt, utan att tänka efter först.