Barn: ett ord som är lika i plural
Ett barn är en ung människa i början av livet. Ordet används också om en persons avkomma, hur gammal barnet än är.
Ett barn är en människa i tidig ålder, men också någons avkomma. Pluralen av barn är barn: ett barn, två barn. Ordet ändrar sig alltså inte i obestämd plural, vilket är typiskt för ett-ord som slutar på konsonant. Den bestämda formen blir barnen.
- Ung människa. *Barnet lekte i sandlådan.*
- Avkomma oavsett ålder. *Hennes barn är vuxna nu.*
- Någon präglad av något. *Han är ett barn av sin tid.*
- Som förled. *Barnbok, barnvagn, barnomsorg.*
Böjning
| Form | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Obestämd form | ett barn | barn |
| Bestämd form | barnet | barnen |
| Genitiv obestämd | ett barns | barns |
| Genitiv bestämd | barnets | barnens |
| Sammansättning | barnbarn | barnbok |
Så används ordet
- Barnen lekte på gården hela eftermiddagen.Bestämd form plural.
- Hon har två barn och ett barnbarn.Obestämd plural utan ändelse.
- Barn och dårar säger sanning.Gammalt ordspråk, ofta med skämtsam ton.
Släkt och uttryck
- Etymologi. Barn kommer från en germansk stam för ”det som bärs” och hör ihop med verbet bära, som också finns i ordet börd.
- Barn av sin tid. Någon som präglas av sin epok.
- Barnslig. Beskriver ofta vuxna som beter sig som barn, vanligen negativt.
- Närliggande ord. Se barndom och småbarn.
I rikssvenskan och finlandssvenskan används barn på samma sätt. Märk också att barn sällan har en genitivändelse i plural: man skriver barns, utan apostrof, och uttalet är lika. Skriv alltså barnens leksaker, inte barn’s leksaker.
Hur blir pluralen av barn?
Den är barn, utan ändelse. Bestämd plural är barnen.
Är barn och unge samma sak?
Unge är vardagligt och kan låta både kärleksfullt och nedsättande beroende på sammanhanget.