Öde: ödet som kommer, och platsen som är tom
Öde är ett substantiv för det som hänt eller ska hända en människa, och ett adjektiv för en tom och övergiven plats.
Öde är ett ord som kan betyda två helt olika saker. Som substantiv är det livets gång, som adjektiv är det en plats som är tom och övergiven, och i båda fallen känns det ensamt. Sammanhanget visar vilket som menas.
- Livets gång eller skickelse (substantiv). *Det var hans öde att aldrig lämna byn.*
- Tom, folktom (adjektiv). *En öde ö i havet.*
- Förstörd eller ödelagd. *Landskapet låg öde efter branden.*
Böjning
| Form | Substantiv | Adjektiv |
|---|---|---|
| Obestämd form | ett öde | öde |
| Bestämd form | ödet | – |
| Plural | öden | – |
| Bestämd plural | ödena | – |
Så används ordet i en mening
- Ödet ville annat.Substantivet i bestämd form.
- Hon bodde på en öde gård.Adjektivet öde böjs inte.
- Vi läste om människors öden.Plural öden syftar på livsberättelser.
Öde, lott och ödsligt
Substantivet lott betyder ungefär samma som öde, men är närmare det som tilldelas. Adjektivet har släktingar i *ödslig* och *ödelägga*. Fasta uttryck: ödets nyck, dela samma öde, ödemark och öde ö. Eftersom adjektivet öde inte böjs kan man säga både *en öde plats* och *ett öde hus*. Substantivet böjs däremot på vanligt sätt.
Hur böjs öde?
Som substantiv: ett öde, ödet, öden, ödena. Som adjektiv böjs det inte.
Vad är ödemark?
En stor, obebodd mark, ofta med skog eller fjäll.
Är öde och lott samma sak?
Nästan. Lott är det man får, öde det som sker.
Kan öde betyda både ensam och ödesbestämd?
Ja, men det är två skilda ord med samma stavning. Läs meningen för att veta vilket.