Det är en ära: ordet för heder
Ära är heder, ryktbarhet och aktning, och som verb betyder ära att visa någon respekt eller hedra någon.
Ära är ett ord som hör hemma i högtidligt språk. Det betyder både hederlighet och den glans som kommer av goda gärningar, och verbet ära gör handlingen synlig. Ordet finns i fasta hälsningar och minnestal.
- Heder och gott rykte (substantiv). *Han skyddade familjens ära.*
- Hederstecken eller utmärkelse. *Det var en ära att få priset.*
- Hedra eller visa respekt (verb). *Vi hedrar minnet och ärar de döda.*
Böjning
| Form | Substantiv | Verb |
|---|---|---|
| Grundform | en ära | ära |
| Bestämd / presens | äran | ärar |
| Preteritum | – | ärade |
| Supinum | – | ärat |
| Imperativ | – | ära |
Så används ordet i en mening
- Det är en ära att träffa dig.Artighetsfras vid möten.
- Han försvarade sin ära.Historiskt: heder att skydda.
- Ära vare Gud i höjden.Högtidligt och religiöst.
Ära och heder
Närliggande ord är heder, som är mer vardagligt men delar mycket av betydelsen. Ordet har gett *ärlig*, *ärorik* och *ärad* och är fornnordiskt. Fasta uttryck är ära vare, vinna ära, en ära att och med den äran. Substantivet har ingen vanlig plural; ordet står oftast i bestämd form singular, äran.
Är ära och heder samma sak?
Nästan. Heder är ofta den inre värdighet man har, ära mer det yttre erkännandet.
Vad betyder med den äran?
Ett svar som antyder att man gärna tar emot något.
Hur böjs verbet ära?
Ära, ärar, ärade, ärat. Imperativ är ära.
Hur används ära i ett tal?
Ofta i formler som ”det är en ära för mig att” eller ”ära åt den som äran bör”.