Fynd: något hittat eller billigt köpt
Ett fynd är något som man hittar, särskilt något värdefullt, eller en vara som man får till mycket lågt pris. Ordet används också i arkeologi och medicin.
Ett fynd är något man har hittat, och ibland något man helst inte vill dela med sig av. Fynd är orden som får både arkeologer och loppisletare att le. Ordet hör ihop med verbet *finna* och används i mycket olika sammanhang.
- Hittad sak av värde. *Arkeologerna gjorde ett spännande fynd.*
- Billig affär. *Jackan var ett riktigt fynd.*
- Upptäckt vid undersökning. *Läkaren noterade inga onormala fynd.*
Böjning
| Form | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Obestämd form | ett fynd | fynd |
| Bestämd form | fyndet | fynden |
| Genitiv | fyndets | fyndens |
| Verb (informellt) | fynda | fyndar |
Så används ordet
- Jag gjorde ett fynd på loppis i går.Vardagligt, positivt.
- Skelettfyndet dateras till bronsåldern.Sammansatt substantiv inom arkeologi.
- Priset är lågt – det är ett riktigt fynd!Reklamspråk som även säljare använder.
Fynd i sammansättningar
Språket bildar gärna ord med fynd som förled eller efterled. *Fyndhörna* är en avdelning i butiken med nedsatta varor, *fyndplats* är stället där något hittades och *bokfynd* är en bra affär på antikvariat. Inom juridiken talar man om *fyndrätt* och *hittegods*. Ordet ligger nära bevis i det vetenskapliga språket, men ett fynd bevisar ingenting av sig självt. Köper man något billigt kan man tala om rabatt, men fyndet kan vara ännu bättre än så.
Kan man fynda som verb?
Ja, i vardagsspråket betyder att fynda att leta efter och hitta billiga varor, till exempel på loppis eller vid rea. Verbet är informellt.
Hur böjs fynd?
Fynd är ett ett-ord: ett fynd, fyndet, flera fynd, fynden.