Bebis: ordet för den allra minsta
En bebis är ett spädbarn eller ett mycket litet barn, vanligen under ett år. Ordet är vardagligt och har kommit från engelskans baby.
En bebis är ett mycket litet barn, oftast under ett år. Ordet bildades ur engelskans baby med den typiskt svenska ändelsen -is, som också finns i godis och kompis. Det är nästan alltid positivt eller kärleksfullt.
- Spädbarn. *Bebisen sov hela natten.*
- Litet barn (vardagligt). *Hon är fortfarande en bebis i mina ögon.*
- Bildligt, den yngste. *Han är bebisen i familjen.*
Böjning
| Form | Obestämd | Bestämd |
|---|---|---|
| Singular | en bebis | bebisen |
| Plural | bebisar | bebisarna |
| Genitiv singular | en bebis | bebisens |
| Genitiv plural | bebisars | bebisarnas |
Så används ordet i en mening
- Bebisen skrattade för första gången.Vardagligt och varmt; ordet passar i samtal och i reportage.
- Vi väntar bebis i vår.Fast uttryck: *vänta bebis* betyder att vara gravid.
- Sluta bete dig som en bebis!Nedsättande, om någon som beter sig barnsligt.
Bebis, baby och barn
Baby används också i svenskan, men oftast i sammansättningar och i musik. Bebis är det vanliga ordet i tal. Ändelsen -is är ett informellt sätt att korta och mjuka upp ord: *godis*, *mellis*, *fotis*, *kompis*. Termen barn är den neutrala allmänna benämningen, medan småbarn brukar avse barn mellan ett och fem år. Spädbarn är det mer formella ordet för bebis och används i vården. I sammansättningar finns *bebisbilder*, *bebissim* och *bebisvåg*.
Vad är skillnaden mellan bebis och baby?
Bebis är det vanliga ordet i talspråk. Baby förekommer mest i sammansättningar och i musik.
Hur gammal är en bebis?
Oftast upp till ett år, men gränsen är inte fast.