Ack: ett gammalt utrop för sorg och suck
Ack är en interjektion som uttrycker sorg, klagan eller vemodig längtan. Ordet är högstilt och ålderdomligt och förekommer mest i litteratur, sånger och fasta uttryck.
Ack är ett litet utrop som i dag mest hör hemma i böcker, sånger och skämtsamt tal. Ordet låter som en suck på pränt, och det är precis dess uppgift: att visa sorg, saknad eller överdriven besvikelse i ett enda ljud. Ack är en interjektion, så det kan stå alldeles ensamt i en mening eller inleda en längre sats.
- Utrop för sorg eller klagan. *Ack, vad allt har förändrats!*
- Vemodig längtan eller förundran. *Ack, vore jag ung igen.*
- Ironiskt eller skämtsamt beklagande. *Ack, så synd, nu regnar det på semestern.*
Ordklass och fasta uttryck
| Uttryck | Betydelse | Exempel |
|---|---|---|
| ack | interjektion, oböjlig | Ack, så vackert! |
| ack ja | vemodigt medhåll | Ack ja, så är det. |
| ack och ve | klagan, jämmer | Hon gick omkring och ropade ack och ve. |
| ack så | högstilt förstärkning | Ack så välkommen! |
Ordet i meningar
- Ack, om jag bara hade vetat det då!Högstilt. I vardagligt tal säger man hellre ’åh, om jag bara hade vetat’.
- Ack ja, tiden går fort.Vanligt i skriven text och i lite gammaldags eller leende tal.
- Ack, så ledsen jag blev.Ack står först och följs oftast av kommatecken.
Från psalm till sång
Ordet lever kvar i den välkända sången *Ack Värmeland, du sköna*, där det fungerar som en kärleksfull suck över hembygden. Dessutom finns det i ålderdomliga bibel- och psalmtexter. Utropet är nära släkt med andra ljudhärmande känsloord i många germanska språk, till exempel tyskans *ach*. Det som skiljer ack från vanliga utrop som *aj* är registret: ack är uttalat litterärt. Du använder det när du vill låta lite högtidlig, eller när du vill skämta om din egen sorg.
Används ack i vardagligt tal?
Sällan på allvar. I dag hör man det mest skämtsamt eller i fasta uttryck som ack ja och ack och ve.
Är ack ett substantiv?
Nej, ack är en interjektion och böjs inte. Det saknar både genus och pluralform.