Tro, tror, trodde: ett ord som är både verb och substantiv
Tro är att hålla något för sant utan att ha full visshet, och även religiös övertygelse. Som verb betyder tro att anta, tycka eller lita på.
Tro är både ett substantiv och ett verb, och det gör ordet ovanligt rikt. Man kan ha tro, tro på något och tro att något är sant, vilket är tre olika sätt att förhålla sig till det okända. Trots det är ordet kort och vardagligt.
- Övertygelse eller religiös tro (substantiv). *Hon har en stark tro.*
- Förtroende (substantiv). *Han hade tro på laget.*
- Anta eller tycka (verb). *Jag tror att det regnar.*
- Lita på (verb). *Jag tror dig.*
Böjning
| Form | Substantiv | Verb |
|---|---|---|
| Grundform | en tro | tro |
| Bestämd / presens | tron | tror |
| Preteritum | – | trodde |
| Supinum | – | trott |
| Imperativ | – | tro |
Så används ordet i en mening
- Jag tror på dig.Tro på betyder att ha förtroende för.
- Det tror jag inte.Tro som mening, alltså tycka eller anta.
- De talade om tro och hopp.Substantivet tro i klassiskt par med hopp.
Släkt med trogen och true
Ordet hör till samma grupp som *trogen*, *trygg* och engelska *true* och *trust*. Kärnan i betydelsen är ”fast och pålitlig”. Dessutom finns skillnaden tro på och tro om: Tro på någon är att lita på, medan *tro något om någon* är att tänka något om en person. I bibelspråk utgör tro tillsammans med hopp och kärlek de tre kristna dygderna. Närliggande ord är tillit och *förtroende*.
Vad är skillnaden mellan tro och veta?
Veta är att ha belägg. Tro är att hålla något för troligt utan full visshet.
Hur böjs verbet tro?
Tro, tror, trodde, trott. Imperativ är tro.
Är tro och religion samma sak?
Nej. Religion är ett system av läror, medan tro är en inre övertygelse.