Att ha vett: klokhet, hyfs och sunt förnuft
Vett betyder förstånd och omdöme, särskilt förmågan att handla klokt. Ordet förekommer i vett och etikett, vettig och att skrämma vettet ur någon.
Ordet vett handlar om omdöme. Den som har vett vet vad som är klokt, och det är samma rot som i veta, engelskans wit. Därför betyder en vettig person någon som tänker efter före.
- Förstånd, omdöme. *Han hade inte vett nog att tiga.*
- Hyfs. *Hon har gott vett.*
- I uttryck. *Vi blev skrämda ur vettet.*
Böjning
| Form | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Obestämd form | ett vett | – |
| Bestämd form | vettet | – |
| Adjektiv | vettig | vettigt, vettiga |
| Motsats | vettlös | ovettig |
Vett i meningar
- Hon har vett att inte spendera allt.Positivt omdöme.
- Det var inte mycket vett i den planen.Kritiskt.
- Han förlorade vettet av skräck.Bildligt, litterärt.
Vett, hyfs och förnuft
Ordet förekommer i de fasta uttrycken vett och etikett (hövligt uppträdande), vett och sans (klokt förnuft) och skrämma vettet ur någon. Det står nära hyfs och förnuft, men vett är mer inriktat på att veta vad som passar sig. Ordet är släkt med verbet *veta* och engelskans *wit*. Adjektivet *vettig* används vardagligt som beröm: *en vettig idé*. Motsatsen heter *vettlös* eller *ovettig*. I äldre text kunde man även säga *vettskrämd* om någon som blivit livrädd. Ordet har ingen plural och används i singular. Man kan också säga att någon har *gott vett* eller *dåligt vett*, vilket ger ordet en nästan moralisk klang.
Vad betyder vett och etikett?
Att kunna uppföra sig väl, till exempel bordsskick och hövlighet.
Är vett och förnuft samma sak?
Nästan, men vett pekar på praktiskt omdöme, förnuft på förmågan att resonera.