Hyfs: att veta hur man uppför sig
Hyfs betyder hövligt och anständigt uppförande, att veta hur man beter sig mot andra.
Hyfs är det som gör att man inte skriker i biblioteket eller avbryter när någon pratar. Ordet används nästan alltid i negativa sammanhang: man talar om att någon saknar hyfs, sällan om att någon har det. Det är alltså ett ord för grundläggande hövlighet, och det hör främst hemma i samtal om uppfostran och vett.
- Hövligt uppförande. *Han har ingen hyfs.*
- Anständighet, vett. *Lite hyfs hade inte skadat.*
- Hyfsad (adjektiv). *Ett hyfsat resultat betyder ett ganska bra resultat.*
Böjning
| Form | Exempel | Betydelse |
|---|---|---|
| Substantiv | hyfs (en-ord) | uppförande |
| Verb | hyfsa, hyfsar, hyfsade | putsa upp, förbättra |
| Adjektiv | hyfsad, hyfsat | anständig, ganska bra |
| Tillhörande ord | hyfsning | att göra mer lämplig |
Hyfs i meningar
- Du borde ha lite hyfs och hälsa på folk.Allvarlig tillrättavisning; vanligt mot barn.
- Hon har en hyfsad lön.Vardagligt: ‘hyfsad’ betyder ungefär ‘godtagbar’.
- Han fick hyfsa till sitt språkbruk.Verbet hyfsa till betyder att göra mer lämpligt.
Släktskap och ursprung
Hyfs anses ha lånats in från lågtyskan, där liknande ord betydde hovmässigt och belevat. Idag bär hyfs en nästan moralisk klang, och god hyfs hänger ihop med respekt för andra och med att bevara sin heder. Adjektivet hyfsad har däremot glidit åt en mer neutral betydelse, så ett hyfsat pris är bara ganska rimligt, inte nödvändigtvis artigt.
Kan man ha hyfs i plural?
Nej, hyfs används nästan bara i singular utan bestämd form.
Vad betyder hyfsat?
Som adverb betyder det ‘ganska’, till exempel hyfsat bra. Det har ingenting med uppförande att göra.