Själ: det i dig som inte syns
Själ är den del av en människa som inte är kroppslig: tankar, känslor och personlighet. Ordet används också om en person, som i inte en levande själ.
Själ är ett gammalt ord som fortfarande används flitigt. Det betyder både människans inre och, helt vardagligt, en enda person: när det står tomt säger vi att det inte fanns en själ där. Därför hör man ordet i såväl religiösa som vardagliga sammanhang.
- Människans inre liv. *Musiken rörde hennes själ.*
- Person. *Det fanns inte en levande själ på gatan.*
- Kärna eller anda. *Han var själen i laget.*
Böjning
| Form | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Obestämd form | en själ | själar |
| Bestämd form | själen | själarna |
| Genitiv obestämd | själs | själars |
| Genitiv bestämd | själens | själarnas |
Så används ordet
- Hon lade hela sin själ i arbetet.Betyder att man ger allt; ordet är lite högtidligt.
- Där fanns inte en själ.Vardagligt: ingen människa var där.
- Han är en gladlynt själ.Beskriver personens läggning på ett varmt sätt.
Släktskap och uttal
Själ kommer från fornsvenskans *siæl* och är släkt med engelskans *soul* och tyskans *Seele*. Uttalet börjar med det svenska sj-ljudet, och det gör att många utlänningar tycker att ordet är svårt att uttala. Se upp med att inte blanda ihop *själ* med *själv*, som är ett pronomen: *jag gjorde det själv*. Närstående ord är *själsfrände* och *själslig*. Ordet kropp står ofta mot själ i uttrycket *kropp och själ*, och även känsla hör till det inre livet.
Hur uttalas själ?
Med sj-ljud i början, ungefär som ett mjukt sch men längre bak i munnen, och sedan ett långt e.
Vad är skillnaden mellan själ och själv?
Själ är ett substantiv om människans inre. Själv är ett pronomen som betonar att man gör något utan hjälp.