Grön: färgen, miljön och den oerfarna
Grön är färgen mellan gult och blått, som gräs och löv. Ordet betyder också oerfaren, omogen och miljövänlig.
Grön är färgen på sommarens löv, men ordet rymmer mer än färg. Det betyder både "full av liv" och "inte riktigt färdig". Därför kan ett grönt äpple vara surt och en grön medarbetare vara ovan.
- Färg. *En grön bil.*
- Omogen, oerfaren. *Han är ännu ganska grön på jobbet.*
- Miljövänlig. *Grön energi minskar utsläppen.*
- Tillåtet, klart (trafik). *Det är grönt ljus.*
Böjning
| Form | Utrum | Neutrum / plural |
|---|---|---|
| Grundform | grön | grönt, gröna |
| Bestämd form | den gröna | det gröna, de gröna |
| Komparativ | grönare | grönare |
| Superlativ | grönast | grönaste |
Så används ordet
- Gräset är grönt efter regnet.Neutrum grönt.
- Är det gröna lampor hela vägen?Plural gröna efter bestämt ord.
- Du ser grön ut i ansiktet.Vardagligt: illamående.
Grön, gro och grönskande släkt
Ordet hör ihop med verbet *gro* och med engelskans *green* och *grow*, vilket visar att färgen ursprungligen betydde "det som växer". Svenska uttryck bygger på samma bild: *komma på grön kvist* (klara sig bra), *grön våg* (trafiksignaler i följd) och *gröna kortet* (internationellt försäkringsbevis för bil). I moderna sammanhang står grön ofta för miljöpolitik: *gröna jobb*, *grön omställning*. Ordet gräs är en stark associerad naturbild, och färg är det allmänna ordet för kulör. I trafik betyder grön signal att man får köra.
Hur böjs grön?
Grön, grönt, gröna. Komparativ är grönare och superlativ grönast.
Varför betyder grön oerfaren?
Därför att något grönt ännu växer och inte är moget, precis som en ovan person.