Era: en epok och ett ord för ”ert”
En era är en lång tidsperiod med särskilda drag, till exempel stenåldern. Era är också pluralform av pronomenet er (era bilar).
Era är två ord i ett. Det ena är substantivet för en tidsålder, som i *den moderna eran*, och det andra är pluralformen av det possessiva pronomenet *er*, som i *era böcker*. Sammanhanget avgör alltid vilket som menas, och bara substantivet kan stå med artikel.
- Tidsålder, epok. *En ny era började efter kriget.*
- Possessivt pronomen i plural. *Era kappor hänger i hallen.*
- Övergång i historien. *Eran av stora upptäckter.*
Böjning
| Ord | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Era (period) | en era, eran | eror, erorna |
| Er (pronomen, utrum) | er bil | era bilar |
| Ert (pronomen, neutrum) | ert hus | era hus |
| Genitiv, period | eras, eran | erors |
Ordet i meningar
- En ny era började efter kriget.Neutral och historisk.
- Hämta era kläder!Pronomen som riktar sig till flera personer.
- Dessa böcker är era.Pronomen i predikat.
Era, er och ära
Era som pronomen hör till *er* och *ert*: formen *era* används i plural. Substantivet *era* kommer från latinets *aera* och betecknar en tidsålder med ett årtal som utgångspunkt, ungefär i betydelsen epok. Det förväxlas ibland med *ära*, som betyder heder. Ordet hör ihop med tid och passar bra i fraser om nutid och evighet. Man talar om stormaktstiden i svensk historia eller om industrialismens era.
Är era och ära samma ord?
Nej. Ära betyder heder, era betyder tidsålder eller ”er” i plural.
Vad är pluralen av era?
Eror. Pronomenet era är redan plural och har ingen egen pluralform.