Bön: att be, begära och vädja
En bön är en vädjan eller ett tal riktat till Gud eller en högre makt, men också en enträgen begäran till vem som helst.
Bön hör ihop med verbet *be*. Den som ber framför en bön, och den kan vara riktad till en gud, en vän eller en myndighet. Ordet förväxlas ibland med *böna*, men de är olika ord: en bön hörs, en böna äts.
- Religiöst tal till en gudom. *Hon läste aftonbön.*
- Enträgen begäran. *Han vädjade i en bön om nåd.*
- Förled i ord. *Bönhus, bönemattan, bönedag.*
Böjning
| Form | Obestämd | Bestämd |
|---|---|---|
| Singular | en bön | bönen |
| Plural | böner | bönerna |
| Genitiv singular | böns | bönens |
| Verb be | ber, bad, bett | be! |
Ordet i meningar
- Prästen läste en bön för de närvarande.Religiöst och neutralt.
- Min enda bön är att du blir frisk.Högstilt och känslosamt.
- Trots bön och bevekelse sa hon nej.Gammaldags fast uttryck för enträgna vädjanden.
Bön och släkt
Verbet *be* används i två betydelser, att be till en gud och att be någon om något, och båda hör ihop med substantivet bön. Av bön har bildats *bönhörelse* (att få sin bön besvarad) och *förbön* (bön för någon annan). Bön är central i många religioner, till exempel i kristendomen, där tro och kyrka hör hemma. Ett helgon kan åkallas i förbön. Ordet böna, som betyder baljväxt, har helt andra rötter.
Är bön och böna samma ord?
Nej. Bön kommer från verbet be, böna är en växtfrukt.
Vad är förbön?
En bön som man ber för någon annans skull, ofta i gudstjänsten.