Bär: frukt i skogen och verb i köket
Ett bär är en liten saftig frukt, till exempel blåbär. Bär är också presens av verbet bära, som betyder att hålla uppe eller föra med sig.
Bär är ett exempel på hur ett kort ord kan vara två: ett bär är något du plockar i skogen, och *bär* är samtidigt presens av verbet *bära*, som i *hon bär en ryggsäck*. Sammanhanget visar vilket ord som avses, men stavningen är identisk.
- Liten saftig frukt (substantiv). *Vi plockade bär i skogen.*
- Presens av bära (verb). *Han bär väskan.*
- Tåla, hålla uppe (verb). *Isen bär inte.*
- Ha på sig (verb). *Hon bär alltid en röd halsduk.*
Böjning
| Form | Substantiv | Verb |
|---|---|---|
| Grundform | ett bär | bära |
| Presens / bestämd | bäret | bär |
| Plural / preteritum | bär, bären | bar |
| Supinum / imperativ | — | burit, bär! |
Ordet i meningar
- Hon plockade blåbär i skogen.Sammansättningar med bär är mycket vanliga.
- Jag bär din väska så länge.Verbet bära i presens.
- Isen är för tunn och bär inte.Verbet bära i betydelsen hålla uppe.
Bär i vardagen
I vardagsspråket räknas både jordgubbar och hallon som bär, trots att botanikerna drar gränsen annorlunda: ett botaniskt bär är till exempel banan, tomat och blåbär, medan jordgubbe och hallon inte är bär i vetenskaplig mening. Det svenska ordet är alltså bredare än det vetenskapliga. Allemansrätten gör att du får plocka vilda bär i skogen. Mer om släktingarna finns under frukt och saft, som ofta kokas på bär. Verbet bära är starkt och böjs bära, bar, burit.
Är bär ett ett-ord?
Ja: ett bär, bäret, bär, bären. Verbet bär påverkas inte av detta.
Hur skiljer jag bär från bära?
Bär som substantiv har artikeln ett och står efter den. Som verb följer det på ett subjekt: ”hon bär”.