Återfå: att få tillbaka något
Återfå är ett verb som betyder att få tillbaka något man förlorat, till exempel hälsa, kontroll eller ett föremål.
Att återfå något är att få det tillbaka efter att ha förlorat det. Verbet böjs som *få*, och därför blir det *återfick* och inte *återfådde*. Ordet används oftast i lite formellt språk: man återfår hälsan, kontrollen eller förtroendet.
- Få tillbaka (konkret). *Han återfick sin plånbok.*
- Bli som förr (bildligt). *Hon återfick sin styrka.*
- Ta tillbaka kontroll. *Laget återfick ledningen.*
Böjning
| Form | Ord | Exempel |
|---|---|---|
| Infinitiv | återfå | att återfå |
| Presens | återfår | hon återfår |
| Preteritum | återfick | han återfick |
| Supinum | återfått | jag har återfått |
| Imperativ | återfå! | (sällan) |
| Verbgrupp | stark | som få, fick, fått |
Ordet i meningar
- Hon återfick synen efter operationen.Preteritum är starkt: *fick* inte *fådde*.
- Efter pausen återfick de sin form.*Form* syftar här på hur bra laget presterar.
- Jag hoppas återfå mitt förtroende.Formellt; i tal säger man ofta *få tillbaka*.
Återfå och få tillbaka
- Återfå är mer skriftspråkligt, medan *få tillbaka* är vardagligt.
- Ordet bildas av prefixet *åter-* ('tillbaka') och verbet *få*.
- Den som har drabbats av en förlust kan hoppas återfå det förlorade.
- Med prefixet *åter-* finns också *återvända*, *återkomma* och *återse*.
- Skillnaden mot att hitta något är att man återfår det man haft förut, medan ett fynd är något man påträffar.
Heter det återfått eller återfådd?
Supinum är *återfått*. Verbet böjs som *få* och är därför starkt: återfår, återfick, återfått.
Går det att säga återfå tillbaka?
Nej, det blir ett pleonasm. *Åter-* betyder redan ”tillbaka”.
Går det att återfå något förlorat?
Ja, men ordet används både om saker och om egenskaper. Man kan återfå en vara, en rättighet eller en känsla, till exempel lugnet efter en stressig period.