Telefon: från grekiska ljud på avstånd till fickan
En telefon är en apparat för att tala med någon på avstånd. Ordet kommer från grekiskans tele, 'fjärran', och phone, 'ljud'.
Ordet telefon betyder ordagrant 'ljud på avstånd'. Grekiskans tele betyder 'långt bort' och phone 'ljud', och de två delarna sattes ihop på 1800-talet när uppfinningen kom. Sverige var tidigt ute: Lars Magnus Ericsson grundade sitt företag i Stockholm 1876, samma år som Bell fick sitt patent. Idag har nästan alla i landet en egen telefon.
- Apparat för samtal. *Hon svarade i telefonen.*
- Mobiltelefon. *Min telefon har dålig batteritid.*
- Telefonsamtal. *Jag fick en telefon från skolan.*
Böjning
| Form | Obestämd | Bestämd |
|---|---|---|
| Singular | en telefon | telefonen |
| Plural | telefoner | telefonerna |
| Genitiv singular | telefons | telefonens |
| Genitiv plural | telefoners | telefonernas |
Så används ordet
- Jag pratar i telefon med mormor.Prepositionen är i, inte på: i telefon.
- Min telefon ringer.Vardagligt, ofta om mobilen.
- Kan du stänga av telefonen under lektionen?Skolans regler; bestämd form.
Telefon, mobil och prepositioner
Svenskan säger *i telefon* och *i telefonen*: *Jag pratar i telefon*. Att säga *på telefon* hör man regionalt men i standardsvenskan är *i* det normala. Idag är den vanligaste formen mobil, men ordet *telefon* står mest för själva apparaten. Ett telefonsamtal är ett samtal och man slår ett nummer för att ringa.
Heter det i telefon eller på telefon?
I standardsvenskan säger man i telefon. På telefon förekommer regionalt men är mindre vanligt.
Vem uppfann telefonen?
Alexander Graham Bell fick patent 1876, men flera uppfinnare arbetade samtidigt.
Vad är en mobiltelefon?
En telefon som man kan ta med sig och använda utan sladd, oftast kallad mobil.