Syre: gasen vi andas och ordets 1700-talsursprung

Syre är en av grundförutsättningarna för liv. Det svenska ordet bildades efter det grekiska oxygen, som betyder syrabildare, eftersom man trodde att alla syror innehåller syre. Därför liknar ordet *syra*.

• Grundämne och gas. *Vi andas in syre.*
• Syrenivå. *Blodet fick för lite syre.*
• Bildligt: luft eller utrymme. *Den nya ledaren gav syre åt rörelsen.*

Böjning

Exempel i meningar

• Det saknades syre i rummet.Fysisk betydelse; det blev kvavt.
• Patienten fick syre via mask.Medicinsk betydelse; kallas ibland syrgas.
• Växter avger syre i fotosyntesen.Naturvetenskaplig betydelse.

Scheele och eldluften

Syre upptäcktes av den svenske kemisten Carl Wilhelm Scheele på 1770-talet, ungefär samtidigt som Joseph Priestley i England. Scheele kallade gasen *eldluft*, eftersom den fick eld att brinna starkare. I luften finns ungefär 21 procent syre, och resten är mest kväve. Människan tar upp syret i lungorna med varje andetag. Se även luft. Grundämnet har den kemiska beteckningen O och atomnummer 8. Ordet syre infördes troligen av den svenska kemisten Jöns Jacob Berzelius, som gav flera grundämnen svenska namn efter förebilden i andra språk. Vattnet består av syre och väte, och därför är syre också en del av havet.