Strunt: småsaker och uttrycket 'strunta i'
Strunt är en vardaglig benämning på något värdelöst eller oviktigt. Verbet strunta betyder att inte bry sig om något.
Strunt är ett ord för det som inte är värt mycket. Det finns knappast något svenskt ord som med så få bokstäver kan viftas bort så effektivt. Ordet används ofta i uttryck som 'det är strunt' eller 'strunta i det'.
- Värdelös sak. *Det är bara strunt.*
- Struntprat eller struntsak. *Prata inte strunt.*
- Att inte bry sig (verbet strunta). *Jag struntar i vad han tycker.*
Böjning
| Form | Obestämd | Bestämd |
|---|---|---|
| Substantiv | ett strunt | struntet |
| Verb, infinitiv | strunta | — |
| Presens | struntar | — |
| Preteritum | struntade | — |
| Supinum | struntat | — |
Så används strunt i meningar
- Det där är bara strunt.Vardagligt och nedvärderande; skulle inte användas i formell text.
- Strunta i det, det är inte viktigt.Verbet i imperativ.
- Han struntade i varningen.Verbet betyder 'ignorera'.
Strunt i sammansättningar
Ordet bildar flera sammansättningar: *struntprat* och *struntsak*. En *struntsak* är en oviktig detalj, medan ett *struntprat* är tomt snack. Det är ett milt ord, men det kan förolämpa om det riktas mot någons arbete. Ordet står nära en sak som är obetydlig och en uppgift som inte spelar någon roll. I finlandssvenskan förekommer ordet på samma sätt som i riksvenskan. Den som lägger sin tid på strunt slösar den. Man kan också ersätta ordet med 'struntsak' när man vill vara mjukare, och med 'strunt samma' när man säger att något är likgiltigt.
Är strunt ett fult ord?
Nej, det är vardagligt men inte grovt. Det kan dock uppfattas som nedlåtande.
Hur uttalas strunta?
Med kort u: 'strun-ta'.