Vad betyder springa och hur böjs verbet?
Att springa är att röra sig fort till fots, så att båda fötterna en stund är från marken. Verbet används också om vätskor som rinner och om saker som brister.
Verbet springa är ett av de första rörelseord barn lär sig. Den som springer har för ett ögonblick ingen fot i marken, och just det skiljer springande från gång. Ordet har dessutom många bildliga betydelser.
- Röra sig snabbt till fots. *Hon sprang efter bussen.*
- Skynda från ställe till ställe. *Jag har sprungit ärenden hela dagen.*
- Brista eller spricka. *Repet sprang när vi drog i det.*
- Rinna eller strömma. *Vattnet sprang ur kranen.*
Böjning
| Form | Böjning | Exempel |
|---|---|---|
| Infinitiv | springa | Jag ska springa. |
| Presens | springer | Han springer varje morgon. |
| Preteritum | sprang | Vi sprang hem. |
| Supinum | sprungit | Du har sprungit långt. |
| Imperativ | spring! | Spring nu! |
Så används ordet
- Hon springer ett halvmaraton i vår.Neutralt språk. Löpa låter mer formellt eller idrottsligt.
- Jag har sprungit ärenden hela förmiddagen.Vardagligt: man springer ärenden när man går runt och ordnar småsaker.
- Hon sprang så fort hon kunde.Preteritum är sprang. Efter har eller hade ska det stå sprungit.
Starkt verb och ursprung
Springa är ett starkt verb som byter vokal i stammen: spring–sprang–sprungit, på samma sätt som *binda–band–bundit* och *finna–fann–funnit*. Formerna *sprungade* och *har sprang* hör man ibland av barn, men de är inte korrekta. Ordet är gammalt i språket och släkt med engelskans *spring*, som betyder både hopp och källa. Preteritumformen finns som eget ord i ordlistan: sprang.
Heter det sprungit eller sprang?
Efter har, hade och ska ha används supinum: *Jag har sprungit*. Sprang är bara preteritum: *Jag sprang igår*.
Vad är skillnaden mellan springa och löpa?
Springa är det vardagliga ordet. Löpa hör mest hemma i idrott och i sammansättningar som löpning och löpband.