Spricka: substantiv och verb med stark böjning
En spricka är en smal öppning eller ett brott i ett material, till exempel i glas, is eller berg. Som verb betyder spricka att brista eller gå sönder.
Spricka kan vara både ett substantiv och ett verb. Som verb böjs det starkt: spricker, sprack, spruckit. Substantivet beskriver ett smalt brott i något hårt, och verbet beskriver själva händelsen.
- Smal öppning i ett material (substantiv). *Det fanns en spricka i väggen.*
- Brista eller gå sönder (verb). *Rutan sprack av kylan.*
- Plötsligt brytas ut (verb). *Hon sprack upp i ett leende.*
- Bildligt: konflikt. *Det finns en spricka mellan de två vännerna.*
Böjning
| Form | Substantiv | Verb |
|---|---|---|
| Obestämd / infinitiv | en spricka | spricka |
| Bestämd / presens | sprickan | spricker |
| Plural / preteritum | sprickor | sprack |
| Bestämd plural / supinum | sprickorna | spruckit |
Så används ordet
- Glaset hade en liten spricka.Neutral beskrivning av ett föremål.
- Isen sprack under honom.Preteritum av det starka verbet. Spänning i berättelsen.
- Det har uppstått en spricka i laget.Bildligt: ordet beskriver en konflikt.
Starka verb som spricka
Spricka hör till de starka verben, som ändrar vokal i stället för att få en -ade-ändelse. Samma mönster finns i *binda, band, bundit* och *sjunka, sjönk, sjunkit*. Därför blir det fel att säga *spricka, spricka, sprickat*. Substantivet böjs däremot regelbundet: spricka, sprickan, sprickor, sprickorna. Du ser det i sammansättningar som *vägspricka*, *bergsspricka* och *isspricka*. Se även glas och mur, där sprickor lätt uppstår.
Hur böjs verbet spricka?
Spricker, sprack, spruckit. Det är ett starkt verb, så vokalen ändras.
Vad menas med spricka i laget?
Att det finns en konflikt eller en oenighet inom gruppen som kan splittra den.