Plåga: ett svårt obehag och verbet att orsaka det
En plåga är ett långvarigt lidande eller en sak som ständigt besvärar. Som verb betyder plåga att orsaka smärta eller obehag.
Plåga kan vara en sak som stör, ett lidande eller en handling. Samma ord används om huvudvärk, om en irriterande granne och om att pina någon. Substantivet beskriver det som plågar, och verbet beskriver handlingen. Det är starkare än *besvär* men svagare än *tortyr*. Plågan kan vara fysisk, som smärta, eller psykisk, som oro.
- Lidande (substantiv). *Förkylningen var en plåga.*
- Irritation (substantiv). *Han är en plåga för sina syskon.*
- Pina (verb). *Ryggvärken plågar honom varje dag.*
- Tillfogas smärta eller oro (verb). *Tankarna plågade henne.*
Böjning
| Form | Ord | Exempel |
|---|---|---|
| Infinitiv | plåga | att plåga |
| Presens | plågar | han plågar |
| Preteritum | plågade | hon plågade |
| Supinum | plågat | har plågat |
| Imperativ | plåga! | plåga inte djuret! |
| Substantiv | en plåga, plågan, plågor | plågorna avtog |
Plåga i användning
- Mygg är en plåga på sommaren.Vardagligt: något som är irriterande.
- Hon plågades av dåligt samvete.Passiv form med -s: lida av något.
- Sjukdomen är en plåga för hela familjen.Allvarligare ton om ett långvarigt problem.
Släkt med engelskans plague
- Ordet kommer via lågtyskan från latinets *plaga*, ”slag”. Samma latinska ord ligger bakom engelskans *plague*.
- Plågsam – som orsakar plåga: *en plågsam väntan*.
- Plågoande – den som plågar någon.
- Plågad – full av lidande, ofta om blicken: *en plågad min*.
- Närbesläktade ord är lidande och ondska, men plåga kan också vara ett vardagligt klagomål.
Hur böjs verbet plåga?
Plågar, plågade, plågat – ett verb av grupp 1.
Är plåga och smärta samma sak?
Nej. Smärta är en kroppslig känsla, medan plåga kan vara varje form av långvarigt lidande.
Hur är plåga släkt med plague?
Båda går tillbaka på det latinska ordet plaga, som betydde slag eller sår.