Öre: myntet som försvann 2010

Ett öre är en hundradel av en krona, och ordet används fortfarande trots att ingen längre betalar med öresmynt. Femtioöringen drogs in den 30 september 2010, och sedan dess avrundas kontantbetalningar till närmaste hela krona. Ändå säger vi att något inte är värt ett öre.

• Valutaenhet. *Priset blev tolv kronor och femtio öre.*
• Liten summa i överförd betydelse. *Jag har inte ett öre kvar.*
• Äldre vikt- och myntenhet. *Silvret räknades i mark och öre.*

Böjning

Så används ordet

• Biljetten kostade 49 kronor och 90 öre.Priset skrevs ofta med två decimaler på prislappar.
• Han lämnade inte ett öre i dricks.Överfört, lite nedsättande.
• Hon gav varje öre till välgörenhet.Överdriven men vanlig formulering för allt som fanns.

Ordets ursprung

Ordet kommer från latinets *aureus*, ”av guld”, och betydde först en viktenhet av ädelmetall. Sedan blev det ett mynt. Trots det lika utseendet har öre ingenting med kroppsdelen öra att göra, och i skrift skiljs de åt av pluralen: ören mot öron. Förr vägdes pengar i metall, och det förklarar att ordet både var ett mått och ett mynt. I Finland var motsvarigheten penni (finska *penni*) tills euron infördes.