Hörsel – förmågan att uppfatta ljud
Hörsel är sinnet som gör att vi uppfattar ljud med öronen. Ordet används också om hur bra någon hör, till exempel i uttrycket nedsatt hörsel.
Hörsel är ett av människans fem sinnen. Hörseln fungerar dygnet runt, till och med när du sover, och är det sinne som varnar dig för faror du inte ser. Substantivet är bildat av verbet *höra* och används både om själva sinnet och om hur skarpt det fungerar.
- Sinnet som uppfattar ljud. *Hörseln sitter i innerörat.*
- Förmåga att höra. *Hon har mycket god hörsel.*
- Nedsatt förmåga. *Han har dålig hörsel sedan barndomen.*
Böjning
| Form | Obestämd | Bestämd |
|---|---|---|
| Singular | en hörsel | hörseln |
| Plural | — | — |
| Genitiv | en hörsels | hörselns |
| Verb | höra | hör, hörde, hört |
Så används hörsel i meningar
- Hunden har betydligt bättre hörsel än människan.Hörsel används om förmågan, ofta i jämförelser.
- Läkaren kontrollerade barnets hörsel.Vanligt i vård- och skolsammanhang.
- Hörseln kan skadas av hög musik.Bestämd form när man talar om sinnet i allmänhet.
Sammansättningar med hörsel
- Hörselskada – en skada som gör det svårt att höra.
- Hörselgång – kanalen från ytterörat in mot trumhinnan.
- Hörselnerv – nerven som för signalerna från örat till hjärnan.
- Hörselskydd – hörlurar som dämpar ljud, vanliga vid bullrigt arbete.
- Läs också om örat och om det som uppfattas, ljud, eller om grannsinnet syn.
Är hörsel ett en-ord eller ett ett-ord?
Det är ett en-ord: en hörsel, hörseln. Pluralform används i praktiken inte.
Vad är skillnaden mellan hörsel och hörande?
Hörsel är förmågan. *Hörande* beskriver en person som hör, till skillnad från en döv eller hörselskadad.
Vilket verb hör till hörsel?
Verbet är *höra*: jag hör, jag hörde, jag har hört. Hörsel är det som gör att du kan höra.