Hån: att håna och bli hånad
Hån är en nedsättande, föraktfull behandling där någon driver med eller förlöjligar en annan person. Verbet är håna.
Hån är ord eller gester som ska göra någon liten. Det som skiljer hån från vanlig kritik är avsikten att förödmjuka, inte att förbättra. Därför är ordet starkare än vad det kanske låter.
- Föraktfullt förlöjligande (substantiv). *Hon svarade med ett hån.*
- Något som känns som en förolämpning. *Beslutet är ett hån mot de drabbade.*
- Håna (verb). *De hånade honom för hans dialekt.*
Böjning
| Form | Substantiv | Verb |
|---|---|---|
| Grundform | ett hån | håna |
| Presens | – | hånar |
| Preteritum | – | hånade |
| Supinum | – | hånat |
| Bestämd | hånet | – |
Exempel på användning
- Hånet i hans röst var omisskännligt.Litterärt, med bestämd form.
- Det är ett hån mot rättvisan.Uttryck som förekommer i debatt.
- Han hånlog åt förslaget.Verbet hånle, hånlog, hånlett kan också förekomma.
Hån, ironi och förakt
- Förakt är känslan, hån är handlingen som visar den.
- Ironi är en retorisk teknik och behöver inte vara elak; se ironi.
- Hånfull – beskriver blick, ton eller leende.
- Hånskratt – ett skratt som gör narr av någon.
- Hånleende – ett leende som visar förakt, inte glädje; ett vanligt ord i berättande prosa.
Är hån och spe samma sak?
De ligger nära varandra. Spe är ofta lekfull retsamhet, medan hån är hårdare och mer föraktfull.
Hur böjs hånle?
Hånle, hånler, hånlog, hånlett. Det är ett starkt verb, så det böjs som le.
Är hån ett en-ord eller ett ett-ord?
Det är ett ett-ord: ett hån, hånet. Pluralformen används sällan, eftersom ordet beskriver en handling i allmänhet och inte enstaka tillfällen. Vill man tala om flera tillfällen kan man säga upprepade hån eller hånfulla kommentarer.