Hämnd: varför ordet både lockar och varnar
Hämnd är en handling där man ger igen för något ont man själv har utsatts för. Verbet hämnas betyder att ta hämnd.
Hämnd är ett ord som bär på starka känslor. Det betyder att man vill ge igen för något ont. Hämnden är ljuv, säger ordspråket, men sällan särskilt varaktig. Den har skrivits om i sagor, tragedier och deckare i århundraden.
- Vedergällning. *Hon svor hämnd på de skyldiga.*
- Att ge igen. *Hämnden kom efter flera år.*
- Verb: hämnas. *Han hämnades sin brors död.*
Böjning
| Form | Substantiv | Verb |
|---|---|---|
| Grundform | en hämnd | hämnas |
| Bestämd form / presens | hämnden | hämnas |
| Preteritum | (ingen plural) | hämnades |
| Supinum | – | hämnats |
Exempel i meningar
- Hämnden är ljuv.Ordspråk som ofta citeras ironiskt.
- Han tog hämnd på sina fiender.Ta hämnd är en fast förbindelse.
- De hämnades med samma mynt.Hämnas med samma mynt: svara lika.
Hämnd och rättvisa
I modern rättsstat ska domstolar döma i stället för enskilda, och straffet är inte en hämnd utan en reaktion från samhället. Det är därför straff och hämnd skiljs åt i juridiken. Hämnd är i hög grad drivet av raseri och sorg, och litteraturens kanske mest kända hämnare är greven av Monte Cristo. Verbet hämnas är ett s-verb, alltså deponens: det har passiv form men aktiv betydelse. Det finns också ett äldre verb *hämna*, som i hämna en oförrätt.
Hur böjs verbet hämnas?
Hämnas, hämnades, hämnats. Det är ett s-verb.
Vad betyder hämnd är ljuv?
Att tanken på hämnd kan kännas lockande, trots att den sällan löser något.
Är hämnd och vedergällning samma sak?
Nästan. Vedergällning är ett mer högtidligt ord med samma grundbetydelse.