Fint: när allt är bra, snyggt eller fint
Fint är neutrumformen av adjektivet fin och används även som adverb och utrop. Det betyder bra, snyggt, förfinat eller tunt.
Fint är ett av svenskans vanligaste positiva ord. Det kan betyda både att något är vackert, att det är trevligt och att det är tunt: ett fint hår, ett fint väder eller ett fint tyg. Som utrop betyder *Fint!* att allt är i sin ordning, och som adverb kan det beskriva hur något sker: *Hon sjunger fint.* Eftersom ordet är så mångsidigt är det viktigt att välja rätt böjning efter ordets genus.
- Vackert eller trevligt. *Det blev ett fint kalas.*
- Tunt eller finkornigt. *Fint mjöl.*
- Förnämt. *De bor fint.*
- Utrop. *Fint! Då ses vi klockan sex.*
Böjning
| Form | Utrum / neutrum | Plural och komparation |
|---|---|---|
| Positiv | fin / fint | fina |
| Komparativ | finare | finare |
| Superlativ | finast | finaste |
| Adverb | fint | – |
| Motsats | grov, ful | – |
Så använder du ordet
- Det var fint att se dig.Vänligt, vardagligt.
- Mjölet ska vara fint som puder.Fint som i finkornigt.
- Vi har fått fint väder hela veckan.Positivt väder; neutral ton.
Fin, fint och fina
- Fin används med en-ord: *en fin dag*.
- Fint används med ett-ord: *ett fint hus*.
- Fina används i plural och bestämd form: *de fina husen*.
- Fint folk – personer som tillhör överklassen.
- Finkänslig – hänsynsfull, med känsla för nyanser.
Varför heter det fint ibland och fin ibland?
För att adjektivet böjs efter genus: utrum *fin*, neutrum *fint*, plural *fina*.
Är fint folk nedsättande?
Det kan vara det om det betonar klassskillnader, men ofta är det neutralt eller ironiskt. Jämför folk.
Kan fint vara ironiskt?
Ja, om tonfallet är sarkastiskt: *Fint, nu har vi tappat bort nycklarna.*