Fara eller fara? Ett substantiv och ett verb
Fara kan vara ett substantiv som betyder risk eller hot, och ett verb som betyder att resa eller åka. Orden skrivs lika men böjs olika.
Fara är två olika ord med samma stavning. Som substantiv betyder det risk (*faran är över*), som verb betyder det att färdas (*vi far till stranden*). Vanligen avslöjar kringliggande ord direkt vilket som avses.
- Substantiv: risk eller hot. *Det finns fara för ras.*
- Verb: resa. *Vi far till Italien i sommar.*
- Fast uttryck. *Fara illa* betyder att drabbas av skada eller lidande.
Böjning
| Form | Substantiv | Verb |
|---|---|---|
| Obestämd form | en fara | fara |
| Bestämd form | faran | – |
| Plural | faror | – |
| Presens | – | far |
| Preteritum | – | for |
| Supinum | – | farit |
Så använder du ordet
- Faran är över, du kan komma ut.Substantivet *fara* i lugnande besked.
- Vi far hem imorgon.Verbet *fara* i presens; vardagligt.
- Han for illa under kriget.Preteritum: *fara illa* = lida.
Fara, far och risk
- Fara (subst.) – en situation som kan skada; jämför risk, som betonar sannolikheten.
- Fara (verb) – äldre och bredare än *åka*, men fortfarande vanligt i talspråk.
- Far – både pappa och presens av verbet fara.
- Fara fram – bete sig, ofta hårt: *Fara fram som ett oväder.*
- Fara illa – drabbas av skada eller lidande.
Är fara och risk samma sak?
Nästan. Fara är något som hotar, medan risk anger chansen att något går fel.
Vad är preteritum av fara?
For: *Igår for vi till Göteborg*. Supinum är *farit*.
Vad är skillnaden mellan fara och åka?
Fara är lite mer högstilt än vardagliga *åka*, men helt vanligt i talspråk, särskilt i uttryck som *fara iväg* och *fara hem*.