Far: pappa, fader och ett verb som far iväg
Far är ett ord för pappa, mest i skrift och i familjesammanhang. Far är också presens av verbet fara, som betyder att resa eller röra sig.
Far är det neutrala, lite allvarliga ordet för pappa. Det syns i släktord som *farfar* och *farbror*, men i tal säger de flesta hellre pappa. Samma stavning är dessutom presens av verbet *fara*, som i *tåget far mot Göteborg*, så sammanhanget visar vilket ord det är.
- Manlig förälder. *Hans far var lärare.*
- Presens av fara (verb). *Bussen far klockan sju.*
- Förled i släktskapsord. *Farfar, farmor, farbror.*
Böjning
| Form | Obestämd | Bestämd |
|---|---|---|
| Singular | en far | fadern |
| Plural | fäder | fäderna |
| Genitiv singular | fars | faderns |
| Verb fara | far, for | farit, far! |
Ordet i meningar
- Min far arbetar som snickare.Neutral och tydlig, passar skrift.
- Far och mor åkte till stan.Gammaldags eller landsbygdsstil, särskilt i äldre texter.
- Tåget far klockan tio.Verbet fara i presens betyder resa.
Far, fader och släktord
Det formella ordet är *fader*, som hörs i bibeltexter som ”Fader vår”. Pluralen *fäder* har omljud, vilket syns i *fäderneslandet*. I vardagen används pappa, men i släktord klarar sig far: farfar är fars far, farmor fars mor och farbror hans bror. På motsvarande sätt heter morföräldrarna morfar och mormor. Ordet har samma rot som engelskans *father* och tyskans *Vater*, som alla går tillbaka till samma urgermanska ord. Vardagsordet är pappa.
Vad är skillnaden mellan far, fader och pappa?
Pappa är vardagligt, far neutralt och fader högtidligt eller kyrkligt.
Hur böjs far?
Som substantiv en far, fadern, fäder, fäderna. Verbet fara böjs far, for, farit.