Fälla: trappa, träd och människor som går i fällan
Fälla kan vara en anordning för att fånga djur, och verbet fälla betyder att få något att falla, till exempel ett träd eller en tår.
Ordet fälla finns som substantiv och som verb. Substantivet är en anordning som ska fånga, och verbet betyder att få något att falla, och det är kopplat till verbet falla. Därför är det viktigt att skilja de två.
- Anordning för att fånga djur (substantiv). *Räven gick i fällan.*
- Hinder eller ond plan (bildligt). *Det var en fälla för att pröva honom.*
- Få att falla, fälla ner (verb). *Skogsarbetaren fällde granen.*
- Fälla tårar, ord, dom. *Domstolen fällde honom för stöld.*
Böjning
| Form | Substantiv | Verb |
|---|---|---|
| Grundform | en fälla | fälla (inf.) |
| Bestämd / presens | fällan | fäller |
| Plural / preteritum | fällor | fällde |
| Supinum / imperativ | – | fällt / fäll! |
Fälla i en mening
- Han satte ut fällor för mössen i förrådet.Substantivet, ofta om musfällor.
- De fällde trädet innan stormen.Verbet; fälla är transitivt och behöver ett objekt.
- Hon gick rakt i fällan.Gå i fällan är ett fast uttryck för att bli lurad.
Falla och fälla: ett orsaksverb
Det viktigaste att veta är att *fälla* är orsaksverbet till *falla*. Trädet faller men du fäller trädet, och det är skillnaden mellan intransitivt och transitivt. Samma mönster finns i *sitta/sätta*, *ligga/lägga* och *brinna/bränna*. Fälla har många bruk: *fälla tårar*, *fälla ett avgörande* och *fälla någon i rätten*. Jägare använder fälla som redskap, och ordet hör till jakt. Det finns också *fällkniv*, en kniv där bladet fälls in, och *fällstol*. Träden fäller också sina löv om hösten, och djur kan fälla hår eller horn.
Vad är skillnaden mellan falla och fälla?
Falla gör något självt, fälla får något annat att falla. Trädet faller, du fäller trädet.
Hur böjs verbet fälla?
Fälla, fäller, fällde, fällt, fäll! Det tillhör grupp 2.
Vad betyder 'gå i fällan'?
Att bli lurad av någon som lagt ut ett lockbete.