Sträcka: en bit väg och ett verb som tänjer ut
Sträcka är både ett substantiv för en bit väg och ett verb som betyder att tänja ut eller räcka fram. Substantivet är den väg man har framför sig.
Ordet sträcka fungerar på två sätt i svenskan. Substantivet är en bit väg, verbet är rörelsen där man gör något längre eller rakare. De hänger ihop: sträckan är det som man kan sträcka ut.
- Bit av väg eller bana (substantiv). *Sträckan Stockholm–Uppsala är ungefär 70 kilometer.*
- Göra längre eller rakare (verb). *Hon sträckte på ryggen.*
- Räcka fram. *Han sträckte fram handen.*
- Skada genom att tänja för mycket. *Jag sträckte en muskel.*
Böjning
| Form | Verbet sträcka | Exempel |
|---|---|---|
| Infinitiv | sträcka | Du får sträcka på dig. |
| Presens | sträcker | Hon sträcker på sig. |
| Preteritum | sträckte | Han sträckte ut handen. |
| Supinum | sträckt | Jag har sträckt mig. |
| Imperativ | sträck! | Sträck ut armen! |
Så används ordet
- Hela sträckan tog tre timmar.Substantiv i bestämd form; plural är sträckor.
- Han sträckte på benen efter flygresan.Uttryck: att sträcka på benen betyder att gå en kort promenad.
- Hon sträckte ut handen mot barnet.Verbet med partikeln ut betyder att räcka fram.
Uttryck med sträcka
Att sträcka på sig betyder att räta på ryggen, medan att sträcka sig efter något är att sträva att nå det. Uttrycket *sträcka vapen* används om att ge upp, och *i ett sträck* betyder utan avbrott. Ordet liknar avstånd, men avstånd mäter luftlinjen mellan två punkter och sträcka mäter vägen man färdas. En längre sträcka är ofta en längd som mäts i kilometer eller mil.
Hur böjs verbet sträcka?
Sträcka, sträcker, sträckte, sträckt. Det är ett svagt verb.
Vad är skillnaden mellan sträcka och avstånd?
Sträcka är vägen eller biten som ska färdas, avstånd är luftlinjen mellan två punkter.