Riddare: den som red i tjänst hos en herre
En riddare var en medeltida beriden krigare i en furstes eller kungs tjänst. Ordet används även om hedersrang i vissa ordnar.
En riddare var på medeltiden en rustad krigare till häst. Ordet är släkt med verbet rida och betyder alltså ursprungligen en som rider. Riddarna tjänade ofta en kung eller en högre herre och hade en egen kod för hur man skulle uppföra sig.
- Medeltida krigare. *Riddaren bar rustning och svärd.* Se slott och kung.
- Hederstitel. *Han blev riddare av Nordstjärneorden.*
- Hjälpsam man (bildligt). *En riddare i skinande rustning kom till undsättning.*
Böjning
| Form | Obestämd | Bestämd |
|---|---|---|
| Singular | en riddare | riddaren |
| Plural | riddare | riddarna |
| Genitiv singular | riddares | riddarens |
| Genitiv plural | riddares | riddarnas |
| Sammansättning | riddarhus | riddarhuset |
Så används ordet
- Riddaren red mot borgen.Historisk berättelse.
- Hon väntade på sin riddare i skinande rustning.Bildligt om en räddare.
- Riddarna höll en turnering.Plural lika singular med -na i bestämd form.
Riddare och riddarhus
Ordet kommer från lågtyskans *ridder*, som är släkt med *rida*. I Sverige finns Riddarhuset i Stockholm, en byggnad från 1600-talet där adeln tidigare samlades. Adelsståndet kallades förr även riddarskapet. Växten riddarsporre har fått sitt namn efter sin spetsiga, sporrliknande blomma. Det finns också *riddartid*, alltså medeltiden, och *riddarroman*, en berättelse om riddares äventyr. Att bli slagen till riddare betydde att få sin rang erkänd, ofta med ett svärd mot axeln. Riddare finns också som en rang i svenska riddarordnar, till exempel Vasaorden, men utanför det är ordet mest historiskt.
Hur böjs riddare?
En riddare, riddaren, riddare, riddarna.
Vad menas med riddare i skinande rustning?
En snäll, modig man som kommer till undsättning, ofta i skämtsam eller ironisk ton.