Polis: en person, en myndighet och en grekisk stad

En polis är en person som arbetar för att upprätthålla ordning och förebygga brott. Polisen är samtidigt namnet på myndigheten som helhet.

Polis är både en person och en myndighet. Skillnaden syns i böjningen: en polis är en individ, medan polisen är hela organisationen. Ordet används vid olyckor, brott och trafik. I Sverige ringer man 112 för att få kontakt med dem i nödsituationer. Den som anmäler ett brott vänder sig till polisen, och när ett vittne hörs är det ofta en polis som tar upp förhöret.

Böjning

FormOrdExempel
Obestämd singularen polisen erfaren polis
Bestämd singularpolisenpolisen är på plats
Obestämd pluralpolisertvå poliser
Bestämd pluralpolisernapoliserna patrullerar
Genitivpolisenspolisens utredning

Polis i användning

Ord, ursprung och slang

Ordet kommer från franskans *police*, som går tillbaka på latinets *politia* och grekiskans *polis*, ”stad”. Poliser är alltså i grunden stadens ordningsvakter, och ordet är besläktat med *politik*. Sedan 2015 heter organisationen Polismyndigheten, men i dagligt tal säger man bara polisen. Slangorden *snut* och *bulle* används ibland, men kan uppfattas som nedsättande. Ordet *polis* används även i vissa sammansättningar där det handlar om övervakning, som *språkpolis*. Dessa uttryck är skämtsamma och kritiska.

Varför säger man polisen och inte en polis om myndigheten?

Bestämd form används när man menar organisationen som helhet.

Är snut och bulle okej att säga?

De är slang och uppfattas ofta som respektlösa. Neutrala ordet är polis.

Varifrån kommer ordet polis?

Från franskan, som tagit det från grekiskans polis, ”stad”.

Källor

WhatsAppXTelegramFacebook

Fler ord med 5 bokstäver