Oljud: ljudet ingen bett om
Oljud är ett störande eller högt ljud som man inte vill höra. Ordet motsvarar ungefär buller och väsen.
Ett oljud är ett ljud som stör. Det är en klassisk svensk bildning: förleden *o-* vänder på betydelsen, så att ljud blir oljud. Barn kan göra oljud, grannar kan klaga över oljud, och ibland handlar det om maskiner. Ordet förekommer i alla åldrar och sammanhang, från sagoböcker till hyresavtal.
- Störande ljud. *Oljudet från vägen höll mig vaken.*
- Högljutt bråk. *Det blev ett förfärligt oljud i klassrummet.*
- Dålig ljudkvalitet. *Radion spelade bara oljud.*
Böjning
| Form | Obestämd | Bestämd |
|---|---|---|
| Singular | ett oljud | oljudet |
| Plural | oljud | oljuden |
| Genitiv singular | oljuds | oljudets |
| Genitiv plural | oljuds | oljudens |
Oljud i meningar
- Sluta med det där oljudet!Tillsägelse, ofta till barn.
- Oljud från bygget stör oss.Formellare, kan förekomma i klagomål.
- Vi hörde ett konstigt oljud i källaren.Obestämd mening om något oförklarligt.
- Det var inga oljud från grannen i natt.Ordet kan stå i plural men är ofta oförändrat.
Oljud och ljud
Grundordet är ljud, som är neutralt. Med oljud menar man alltid något negativt. I svensk lag finns regler om buller och störande ljud, särskilt nattetid. Samma bildning finns i ogräs och odjur. Man kan säga oljud om vad som helst som låter för mycket, även musik. Ett snällare ord är *buller*.
Hur böjs oljud?
Ett oljud, oljudet, oljud, oljuden.
Är oljud och buller samma sak?
Ungefär. Buller används om ihållande ljud i miljön, oljud är mer subjektivt.
Kan man klaga på oljud?
Ja, hos hyresvärd eller kommun. Det finns riktvärden för buller i bostäder.