Kant: där något tar slut – och vad man gör på kant med
Kant är den yttersta delen eller gränsen av en yta, till exempel kanten på ett bord eller en väg.
En kant är det som avgränsar en yta. Man kan stå på kanten av stupet eller vara på kant med chefen, och i båda fallen ligger faran nära. Ordet används lika ofta bildligt som bokstavligt.
- Yttersta delen av en yta. *Glaset stod på bordets kant.*
- Gräns eller rand. *Vägkanten var översvämmad.*
- Kantspelare (sport). *Hon är kant i laget.*
Böjning
| Form | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Obestämd form | en kant | kanter |
| Bestämd form | kanten | kanterna |
| Genitiv | kantens | kanternas |
| Verb (kanta) | kantar, kantade, kantat | – |
Kant i meningar
- Tallriken har en guldkant.Bokstavlig betydelse; i uttrycket ‘ha en guldkant’ betyder det en trevlig bonus.
- Hon är på kant med sin granne.Idiom: i konflikt med någon.
- Kantsten markerar trottoarens gräns mot gatan.Teknisk användning i trafik.
Kant och hörn
Skillnaden mot ett hörn är att en kant är en linje och ett hörn är där två kanter möts. Skillnaden mot en sida är att sidan är hela ytan och kanten dess yttersta del. Det finns många sammansättningar: kantsten, vägkant, bordskant och kantstött, som betyder att något har en skadad kant. Uttrycket ‘på kant med’ betyder att man står i konflikt, ofta mot en myndighet eller överordnad.
Vad betyder kantstött?
Skadad vid kanten, om till exempel en bok eller ett kort.
Vad är pluralen av kant?
Kanter, bestämd form kanterna.
Vad är en kantspelare?
I fotboll och handboll en spelare som rör sig längs sidlinjen. Positionen kallas helt enkelt kant och ofta anfallskant eller ytterkant.