Gärning: det du faktiskt gör, och inte bara säger
En gärning är något en person gör, en handling, särskilt när den har moralisk eller praktisk betydelse. Ordet används i uttryck som goda gärningar och på bar gärning.
En gärning är en handling som vägs mot orden. Ordspråket säger att man ska döma människor efter vad de gör, inte vad de säger, och just därför är gärning ett så starkt ord. Det bygger på verbet *göra* och finns i svenskan sedan fornsvensk tid. Substantivet har en mer avgörande ton än *handling*, och man säger sällan gärning om något helt vardagligt, som att diska eller hämta posten. Därför passar det bäst i berättelser, rättsliga sammanhang och högtidliga tal.
- Handling med betydelse. *Han belönades för sin gärning.*
- Brott eller illdåd. *Gärningsmannen greps samma kväll.*
- Livsverk eller insats. *Hennes gärning inom vården.*
Böjning
| Form | Obestämd | Bestämd |
|---|---|---|
| Singular | en gärning | gärningen |
| Plural | gärningar | gärningarna |
| Genitiv singular | gärnings | gärningens |
| Genitiv plural | gärningars | gärningarnas |
Ordet i meningar
- Hon gjorde en god gärning varje dag.Positivt, ofta i religiösa eller moraliska texter.
- Tjuven togs på bar gärning.Fast uttryck: fångad i själva handlingen.
- Hans gärning kommer aldrig att glömmas.Högtidligt, vanligt i minnestal och biografier.
Uttryck och släktingar
- På bar gärning betyder ’medan man gör något olagligt eller pinsamt’.
- Gärningsman är den som har utfört ett brott. Se även brott.
- I tanke, ord och gärning är en gammal formel som kommer från kyrkans bekännelser.
- Missgärning och välgärning är ord för dåliga respektive goda handlingar.
Är gärning och handling samma sak?
Ofta, men gärning är högtidligare och betonar vikten av vad som gjordes.
Varför heter det gärningsman?
Därför att juridiken talar om själva gärningen, alltså den handling som brottet består i.