Aptit: viljan att äta
Aptit är lusten att äta, och ibland en allmän lust efter något. Ordet kommer från franskan och är släkt med engelskans appetite.
Aptit är kroppens sätt att säga att det är dags. Ordet används oftast om mat, men även om livet: den som har aptit på livet tar gärna vara på allt som erbjuds. Det kommer från franskan och går tillbaka på latinets appetitus.
- Lust att äta. *Barnet hade god aptit.*
- Begär efter något. *Aptit på äventyr.*
- Aptitretare. *Något litet som väcker aptiten.*
Böjning
| Form | Obestämd | Bestämd |
|---|---|---|
| Singular | en aptit | aptiten |
| Plural | aptiter | aptiterna |
| Genitiv singular | en aptits | aptitens |
| Sammansättning | aptitlös | aptitretare |
Så används ordet i en mening
- Jag har ingen aptit i dag.Vanligt när man är sjuk eller stressad.
- Han förlorade aptiten efter beskedet.Förlora aptiten är ett fast uttryck.
- God aptit!Hälsning vid måltid; mer vanligt är dock *smaklig måltid* eller *varsågod*.
Aptit och närliggande ord
Plural av aptit är sällsynt, för ordet används mest i singular. Aptit betyder något annat än hunger: hungern är kroppens behov, medan aptiten är lusten. Därför kan man vara hungrig utan aptit eller ha aptit utan att vara hungrig. Orden mat och törst hör ihop, och en lunch är det mål många har sin starkaste aptit inför. En *aptitretare* kan vara en liten rätt före huvudrätten, och den som är *aptitlös* har tappat lusten helt. Aptiten påverkas av dofter, sällskap, hälsa och sinnesstämning, och många märker att den ökar när man rört på sig ute i frisk luft.
Är aptit och hunger samma sak?
Nej. Hunger är kroppens behov av mat, aptit är lusten att äta.
Vad betyder aptitlös?
Att sakna lust att äta, vilket kan bero på sjukdom eller stress.